Fjärde expeditionen till Thracien.

• Nekromantikern Tim med
  • livvakten (hyrsvärdet) Elas.
• Äventyraren Tyrax den hese.
• Äventyraren Yri med
  • hyrsvärdet Arnora.

Ovillig att återvända till stamfolkets tempel efter att med nöd och näppe klarat sig därifrån under förra expeditionen förde Tim sina nya kollegor till tempelgrunden han besökt under första expeditionen till Thracien.

Den här gången stod en patrull av tre hyenamän samt en auktoritär hundman vakt på tempelgrunden. Dold av djungeln gav Tim på magisk väg en av hyenamännen en ingivelse att attacker sina vänner. Stor förvirring uppstod på tempelgrunden och efter att de övermannat sin kamrat släpade djurmännen med sig honom nedför trappan till underjorden. Deras tre krypskyttar som suttit dolda i träd vid grundens kant klättrade ned och följde efter.

Försiktigt smög sig äventyrarna efter men patrullen var utom hör och synhåll när de nådde botten av trappan. Äventyrarna fortsatte rakt fram in en pelarkantad hall full med fladdermöss och deras spillning.

Halvvägs genom hallen passerade de en djup spricka som sträckte sig från väggen och halvvägs över golvet. När de slängde ned en fackla skymtade de några pelare och hörde förvånade utrop långt under sig.

I slutet av hallen fanns två dörrar; den till vänster var stängd medan den till höger stod på glänt. Bakom den högra fann de fyra ödlemän och deras måltid bestående av stora tusenfotingar. Ödlemännen försökte mota bort äventyrarna men blev skoningslöst nedhuggna.

Bakom en smyckad panel i änden av rummet med ödlemännen fann äventyrarna en lönndörr som ledde dem ut mitt i en korridor. Till höger om sig såg de en stängd dubbeldörr varifrån djurfolks skällande och morrande röster livligt diskuterade något. Tim kände igen dörren och korridoren som det vaktrum där Turak nästan dräptes under första expeditionen till Thracien och äventyrarna gissade att rösterna var patrullen från markytan som debatterade händelserna där.

De beslöt sig för att storma vaktpatrullen och Yri sparkade högmodigt in dörren tätt följd av Arnora. Han fullföljde dock inte attacken utan stelnade till i fruktan och obeslutsamhet när betydligt fler par ögon än han väntat sig vände sig mot honom. Tyrax den hese bedömde dock att situationen nog var bortom räddning och rusade in och högg ned en hyenaman innan den hann ta till vapen. De resterande tio djurmännen mobiliserade sig snabbt och en intensiv strid utbröt.

Trots de olycksbådande oddsen så stod äventyrarna, tack vare några snedsteg från djurmännens sida samt Tims sövande magi, som segrare när striden var över. De hade dock förlorat Arnora som inte förmått värja sig när hon attackerades av två hyenamän på samma gång. När en bitter Yri och grym Tim diskuterade huruvida det vore tillräckligt inhumant att bränna de tre djurmän som gett upp (samt de som sövts) fann Turak det rådigt att snabbt hugga ner fångarna av ren barmhärtighet. En av dem försökte fly när han insåg att de inte skulle sparas men hann inte ut ur rummet.

Yri tog med sig Arnoras halsband som en talisman och sedan följde gruppen korridoren i motsatt riktning. De rundade en krök och efter att korridoren sluttat nedåt i ett femtiotal meter noterade Tim en ojämnhet i ena väggens struktur. När gipset hackades bort med en hammare och en pitong och en hel del oväsen blottades en lönndörr.

Innanför lönndörren fanns en lönngång som ledde ut i hörnet väldigt sal med pelare och en stank av död. Tim som gick först insåg genast att han var tillbaka i det bårhus han flytt från under förra expeditionen till Thracien. Den här änden av salen var dock fri från kroppar men hade en alkov med en ring av små hål i golvet.

Tim hade knappt tagit sig ut ur lönngången när fotstegen från en patrull hördes i korridoren bakom dem. Den hade kommit för att undersöka odjudet och fann genast den blottade lönndörren. När en ödleman stack in näsan i öppningen rispade Tyrax honom med sitt kortsvärd och ödlemannen drog sig tillbaka. Äventyrarna skyndade sig ut i den stora salen. Tim slängde en flaska flammolja han betalat dyra pengar till en alkemist för i lönngången och de tände på med en fackla för att uppehålla sina förföljare.

Medan Tim undersökte fogarna i golvet i alkovens mitt gick Tyrax och Yri för att undersöka resten av salen. Plötsligt slog höga flammor upp ur hålen i golvet och lyste upp salen. I ljuset såg Tyrax och Yri att salen var kluven på mitten av en bred spricka och att det på andra sidan låg otaliga rader av lik. De noterade också att det stod en kista på andra sidan, inte långt från klyftan, innan de vände sin uppmärksamhet mot den flammande alkoven.

Ett ihållande vansinnesskratt ekade genom salen och en satt demon reste sig ovan flammorna. Dess ögon glittrade av elden som flammade runtomkring den och ur i dess mun. Turak och Yri insåg snart att demonen var en staty och försökte tillsammans med Elas utröna var Tim tagit vägen.

Tim hade fångats innanför ringen av flammor och sett hur golvet öppnat sig och statyn höjts upp. Hettan i alkoven tärde på honom och han ropade till sina kamrater för att få hjälp. Han överröstade skrattet och Tyrax lade sin nyinköpta tunga sköld över några av de flammande hålen för att skapa en bro för Tim att fly över. Samtidigt avklingade skrattet och demonen sänktes åter ner i golvet, som slöt sig igen innan flammorna till sist dog ut. Tim var ordentligt svedd vid det laget och Tyrax sköld så pass illa bränd av lågorna att den var obrukbar.

De han knappt samla sig innan två ödlemän störtade ut från lönngången och gick till angrepp. De höggs dock ned innan de hann få undsättning av de fyra hyenemän som följde dem. Tyrax, Yri och Elas gick till motattack med stöd av en av de döda ödlemännen som animerats av Tim och snart drev de hyenamännen på flykten. En av dem lyckades undkomma och rusade iväg nedför en trappa ute i korridoren.

Äventyrarna beslöt att det var säkrast att inte dröja sig kvar i underjorden och skyndade tillbaka till ytan samma väg som de kommit, utan skatter men med både ny information och nya frågor om den Thraciska underjorden.

• Spelledarens post mortem