Första expeditionen till Thracien.

• Barbaren Turak med
  • vägvisaren Ralocan och
  • hyrsvärdet Bryven.
• Nekromantikern Tim med
  • livvakten (hyrsvärdet) Elas.

Gruppen anlände till Thraciens ruiner söderifrån och siktade en låg byggnad i svart sten. De angreps omedelbart av en grupp stamfolk men nedgjorde de flesta med stål och besvärjelse (sömn). Två av stamkrigarna flydde tillbaka till byggnaden.

Tim, som kände till stamfolkets språk, väckte och förhörde en av dem. Äventyrarna lärde sig att stamfolket kom från en by inne i djungeln, och att den svarta byggnaden var deras tempel. Sedan skar de kallblodigt halsen av de överlevande stamkrigarna. De bedömde det säkrast att inte följa de flyende stamkrigarna till templet omedelbart då de fruktade att de skulle stöta på förstärkningar på högsta beredskap. Istället retirerade de ett par kilometer in i den täta djungeln för att avvakta till nästa dag.

Nästa morgon sände de fram Ralocan för att rekognosera. Han rapporterade att nya vakter utposterats vid byggnaden och de bestämde sig för att närma sig från en annan riktning. De cirkulerade runt byggnaden motsols på några hundra meters avstånd, väl utom synhåll i den täta vegetation, och stötte på ett stort fundament efter en byggnad intill en övervuxen väg. På fundamentet fann de en bred trappa nedåt.

De följde trappan ned i underjorden och nådde ett kvadratisk rum med golvet täckt av hal fladdermusavföring (och det höga taket täckt av fladdermöss). Rummet hade en utsmyckad öppning i väggen motsatt trappan och en korridor i vardera av de andra väggarna.

Gruppen prövade först den vänstra korridoren som snart visade sig vara en återvändsgränd. Den undersöktes noggrant men inga dolda dörrar eller liknande kunde finnas.

Sedan provade de den högra korridoren där de, efter några krökar, utlöste en spjutfälla. Två spjut sköts ut ur en vägg och ett träffade Ralocan som skrikandes föll ihop. Turak, som var främst i ledet, hörde hur någon eller något runt nästa hörn reagerade på oljudet och avlägsnade sig. Turak valde att inte ta upp jakten omedelbart med Ralocon fallen. Det visade sig dock att spjutet inte tagit så illa på Ralocan som han trodde och han var snart på fötter igen efter lite omplåstring och en vätskepaus där i korridoren.

De fortsatte runt nästa hörn och kom till en dubbeldörr på korridorens ena sida. Turak sparkade vårdslöst upp den och stod öga mot öga med en förvarnad och väl förberedd patrull djurfolk; 7 män med hyenahuvuden och -päls på överkroppen.

Två hyenamän avlossade pilar mot Turak medan två andra stormade honom och fällde honom i dörröppningen med sina stridsyxor. Bryven gick till attack för att försvara sin fallne patron och sårade en av hyenamännen. Ralocan retirerade och Elas bedömde det säkrast att prioritera sina uppgifter som livvakt trots order om ge sig in i striden. Tim kastade sin sömnbesvärjelse igen och sövde en stor del av patrullen, varvid de resterande, skrämda av magin som fått deras vänner att falla ihop livlösa, genast slog igen dubbeldörrarna mellan dem och äventyrarna.

Tim skar snabbt halsen av de två sövda hyenamännen som låg i korridoren medan Bryven undersökte Turak för att se hur illa ställt det var med honom. Det visade sig att Turak var vid liv och de släpade med sig bjässen tillbaka genom korridoren. Bryven tog också med sig den stridsyxa som fällt Turak.

De drog Turak genom fladdermusavföringen och in i återvändsgränden där Tim och Ralocan såg över hans sår medan Bryven och Elas höll vakt. När den svårt sargade Turak väl vaknade till stapplade de tillbaka uppför trappan, ut i dagsljuset och mot civiliserade trakter.