Tredje expeditionen till Thracien.

• Nekromantikern Tim med
  • livvakten (hyrsvärdet) Elas.
• Äventyraren Valcan med
  • följeslagaren Garda och
  • hyrsvärdet Sigil.

Nekromantikern Tim återvände till stamfolkets tempel tillsammans med äventyraren Valcan. Efter att den förra expeditionen till Thracien dräpt alla av stamfolket de stött på och länsat deras skattkammare var det underjordiska templet mestadels övergivet. Tim ville återvända till skattkammaren för vidare undersökningar av en dörr och en spak.

På repbron med T-korsningen attackerades de av (och dräpte) en jättefladdermus.

När de hörde väsande röster från det cirkulära rummet med den beslöjade statyn beslöt de sig för att undersöka snarare än riskera en attack i ryggen. De stormade in och dräpte fyra intet ont anande (och inte uppenbart fientliga) ödlemän som satt och gnagde på råttor och likdelar. Garda tog en av deras primitiva sköldar.

De fortsatte till offerhyllan och korsade stenbron utan belysning för att slippa irritera jättefladdermössen. Krigarna Tim hängt där hängde inte kvar.

Väl i skattkammaren satte de facklor i fackelhållarna. Tim drog i spaken i golvet varpå ljudet av metall som rörde sig mot sten hördes från bakom den oöppnade dubbeldörren. Sedan öppnade han dörren och såg en utmärglad björn närma sig från bakom det gallret som nyss rests av spaken. Tim slog igen dörren och drog i spaken igen för att sänka gallret. Det var för sent. Björnen var galen av hunger sedan den lämnats utan mat under de veckor som passerat sedan dess herrar i skattkammaren dödats och kastade sig mot dörren. När den bröt sig igenom stod Sigil redo och spetsade den med sitt långspjut medan Valcan och Garda slungade kastspjut mot den. Björnens päls var tovig och skabbig av näringsbrist men Sigil skar åtminstone loss en klo åt sig som trofé.

Till deras besvikelse fanns bara björnens stinkande lya bortom skattkammare. De tog korridoren åt andra hållet där doften av död var påtaglig. Vid korridorens slut fann de en dubbeldörr och i ett hörn en hemlig dörr. Den hemliga dörren föreföll leda till jättegrävlingens stinkande näste och de bedömde att det inte var värt att gå dit.

Bakom dubbeldörren ledde en trappa nedåt. Stanken av död växte sig starkare och de kom ut i en väldig sal full av lik i olika stadier av förruttnelse som lagts i prydliga rader.

När de klev in bland liken attackerades Garda av ett långt krälande monster som smugit runt dold av kropparna. Sigil och Elas rusande till hennes undsättning och högg och stack monstret, men den snärjde dem med tentakler från dess mun och paralyserade dem alla tre. Tim animerade (”återfuktade” som han själv kallar det) ett av liken som krossade krälarens huvud med den paralyserade Gardas morgonstjärna.

Medan Valcan såg till de paralyserade så dirigerade Tim sitt animerade lik in i salen, mellan pelarna som höll upp dess tak. Plötsligt föll den ur synhåll, tillsammans med morgonstjärnan.

Plötsligt började det röra sig bland raderna av lik och fyra av dem reste sig upp och närmade sig äventyrarna. Valcan och Tim släpade Garda och Elas mot trappan. Innan de hann hjälpa Sigil hade ett skelett nått fram till honom och slet till hans vänners förskräckelse av hans strupe. Fler och fler döda började resa sig och Tim animerade ett lik för att försvara dem medan de retirerade uppför trappan. När Garda vaknade upp ur paralysen gick reträtten fortare och efter att ha fällt de närmast efterföljande döda i trappan lyckades de ta sig till toppen och barrikadera dubbeldörren med kofot och rep medan även Elas återhämtade sig från paralysen.

De lämnade repet men tog med sig kofoten och skyndade tillbaka mot utgången. De ville dock inte lämna Thracien tomhänta utan beslöt sig för att försöka stjäla den beslöjade statyns ädelstensögon.

De stängde in sig i det cirkulära rummet och med gemensamma krafter välte de statyn med ett brak som fick templet att skaka. Medan Valkan bände loss ädelstenarna ur det svarta ansiktet kom en patrull nyfikna djurmän för att undersöka vad som orsakat braket. Efter att ha övertygat djurmännen att de inte tillhörde stamfolkets dödsdyrkare så lyckades äventyrarna förhandla sig till fri lejd ut ur underjorden på villkor att de aldrig fick återvända. Livrädda för ett bakhåll rusande de ut i djungeln och tillbaka till civilisationen.

• Spelledarens post mortem