Femte expeditionen till Thracien.

• Nekromantikern Tim med
  • livvakten (hyrsvärdet) Elas.
• Krigaren Tomo Rox med
  • följeslagaren Gero Kavner.
• Äventyraren Vigot Strand med
  • hyrsvärdet Karli.

Nekromantikern Tim förslog att de skulle söka plundra den skattkista som Tyrax den hese och Yri sett i bårhuset under förra expeditionen till Thracien. De begav sig därför till den låga svarta byggnaden som är ingången till stamfolkets dödsdyrkartempel.

Runt byggnaden fann de döda djurfolks färska lik strödda på djungelns golv. Ett hundmanshuvud satt spetsat på ett spjut framför ingången, uppenbarligen som en varning.

Nere i templet hörde de snart mässande från offerhyllan och kände doften av rökelse. Vigot gjorde sig osynlig med en besvärjelse och smög för att undersöka. Han såg en stor skara dödsdyrkare som höll någon form av gudstjänst eller ceremoni vid offerhyllan.

Tim mindes att han under tredje expeditionen till Thracien funnit en förmodad bakväg till bårhuset som inte gick via offerhyllan. Han besvärjade fram en illusion som tillät hela gruppen att smyga till jättegrävlingens lya utan att upptäckas av dödsdyrkarnas vakter. I den stinkande lyan blev de snart upptäcka och attackerade av grävlingen som effektivt nedgjordes men inte förrän den bitit Tomo illa.

I den innersta delen av lyan blev stanken överväldigande och allas magar utom Tims vände sig. Efter en del sökande fann Tim till sist utgången han förmodat fanns bakom grävlingens avträde. Med hjälp av gamla rustningsdelar som låg spridda i lyan frilade de dörren och kom in i den lönngång som i sin tur mynnade ut i änden på en korridor, mittemot dörren till bårhuset. Dörren var fortfarande barrikaderad med repet som lämnats där av tredje expeditionen.

Dödsdyrkarnas mässande hördes ifrån andra änden av korridoren och snart hördes även desperata rop på nåd följda av ett fasansfullt skrik. Tomo moraliska kompass hindrade honom från att låta vad det nu var som pågick fortgå och han rusade (till Tims stora förtret) iväg mot offerhyllan med svärdet draget. De andra följde motvilligt efter.

På stenbron mellan korridoren och offerhyllan var falluckan fortfarande öppen och Tomo valde att springa på den smala broremsan bredvid luckan. Församlingens vakter såg häpet på när den skrikande krigaren tappade fotfästet på en lös sten och föll handlöst ned mot forsen som dånade i mörkret därunder. Karli som varit strax bakom Tomo då denne försvann kom på andra tankar och beslöt stanna på äventyrarnas sida om falluckan.

Mässandet upphörde och dödsdyrkarnas överstepräst begärda att inkräktarna skull identifiera sig. Vigot lät diplomatiskt sin pil vara kvar på bågsträngen, men Tim svarade högmodigt att han dödat deras gud och nu även skulle döda dem, varpå han sövde ett antal av dödsdyrkarna med en besvärjelse.

Översteprästen sökte än en gång få fullfölja sin ceremoni utan utomceremoniell blodspillan men då Tim sövde ytterligare ett antal av hans följare, inklusive en präst, beordrade han sina församling att kasta de sista nakna offren från hyllan och retirera. Under reträtten växlade Vigot och en vakt pilar och kastspjut, och Tim var på vippen att förgås av en besvärjelse kastad av översteprästen.

I desperation svepte Tim den röda drycken han funnit i en kista i solbrödernas källare och kände den stärka hans kropp, men den förbättrade inte nämnvärt hans hälsotillstånd.

Under tiden had Elas hjälp Gero rigga en rep för att fira ner sig från bron för att försöka finna Tomo. Gero firade sig ned i mörkret, utan möjlighet att hålla en fackla medan han klättrade eller sätt att kommunicera med de uppe på bron utöver att försöka överösta forsen.

---

Tomo hade landat i vattnet i forsen c:a 20 meter under bron, men lyckligtvis överlevt fallet. Hans tunga rustning drog ner honom under vattenytan och hans lungor fylldes med vatten, men han lyckade till sist kravla sig upp på en stenbumling mitt i en strid underjordisk flod. Hans svärd var förlorat på flodens botten.

När han slutat hosta och lyckats samla sig hörde han en väsande röst från stranden och varseblev att en fjällig varelse rörde sig i vattnet intill honom. Rösten uppmanade Tomo att låta varelsen bära med sig honom till stranden på sin rygg och Tomo lät så ske.

Kring sig på stranden kunde Tomo i det svaga skenet av facklor långt ovan ana fjälliga humanoider med breda huvuden och svansar. Den som talade med honom introducerade sig som G'ruk fiskfinnaren och föreslog att de skulle samarbeta för att hämta en skatt. Tomo fann det klokast (och kanske lite lockande) att acceptera G'ruks förslag och fick löfte om hjälp att återhämta sitt svärd från flodens botten.

När Gero hade firat sig ned och hängde strax över forsens skummande vatten lyckades han och Tomo överrösta forsen och kommunicera. Tomo förmådde sin följeslagare att gunga till mot strandkanten och släppa taget om repet, och när Gero föll i det strida vattnet hämtades han raskt upp av de fjälliga humanoiderna.

Fortsättning följer…