Shaoshao_dor_Aman - helmgast/drangopedia GitHub Wiki
author: Lycan created_at: '2012-09-25T16:02:32Z' id: Shaoshao dor Aman links: category:
- Arkipelagisk historia
- Historiska personer
- Tarasharkriget mention:
- Akbuke Bohao
- 'Buwayo-blodbadet'
- Djende Bohao
- Duande
- Gawan Gongjao
- Gwangu
- 'Inyamta-ata'
- Jyeme Gongjao
- Koku av Togon
- Kope
- Lohemo
- Mandagor Gongjao
- Moran
- Natthärjarna
- Nimrod av Kao
- Oriton
- Pärlemorstaden
- Shugeli Wolong
- Slaget om de blå pelarna
- Slaget vid Svarta lagunen
- Talamdu
- Tarasharerna
- Tarasharkriget
- Thelesso
- Uwana Gongjao
- Uyale
- Waye Gongjao title: Shaoshao dor Aman
Shaoshao dor Aman var visir åt kungen av Talamdu under slutskedet av Tarasharkriget, och är för eftervärlden framförallt känd som Arkipelagisk kulturs stora ärkeskurk. Vem han i verkligheten var är mer oklart, och lärda debatterar än idag om han verkligen var så ond som han utmålas i sånger och sagor.
Shaoshao trädde fram som aktör under tiden då Tarasharerna slogs tillbaka från centrala Lohemo, och ledde med skicklig hand återuppbyggandet av det sargade Talamdu-riket. Han vann kung Djendes förtroende, och ingick en allians med Shugeli Wolong, Kopes visir, som tillsammans tillät dem att uträtta mycket och vinna signifikanta segrar över tarasharerna, i synnerhet Slaget vid Svarta lagunen. Men de var två mycket olika män och litade aldrig helt på varandra, och ska man tro sagorna hade Shaoshao planerat sitt förräderi under mycket lång tid. Omedelbart efter Slaget vid Svarta lagunen spelade han ut Kopes och de retirerande tarasharernas styrkor mot varandra, och mördade Kopes krigsherrar i ett bakhåll som Shugeli själv endast med nöd och näppe undkom, halvdöd och lemlästad. Shaoshao manipulerade lätt kung Djende att fortsätta lita på honom och ge honom orimliga befogenheter, och ägnade de närmaste två åren åt att kuva resten av Lohemo under Talamdus flagga. Två av Talamdus drottningar konspirerade emot honom och mördades, och prinsessan Izda fängslades av samma skäl. Men hon var älskarinna åt Shugeli Wolong, som återvände ihop med Gawan Gongjao och hans syster Jyeme, och under förklädnad försökte undsätta prinsessan. Men Shaoshao hade låtit fylla katakomberna under Talamdu med helvetesbestar som tarasharerna frambringat, och striderna mot dessa sinkade de trenne så att de bara hann fram i tid för att se prinsessan brinna till döds på ett bål.
Med tiden stod det klart att tarasharerna som hot var nästan borta, endast Nimrod av Kao kämpade ännu i öster, och Arkipelagens andra furstar började samla sig mot Talamdurikets bräckliga allians med Natthärjarna från Moran. Shaoshao stod inte i begrepp att förhandla, väl medveten om att han hade den största flottan eftersom Oritons fartyg var uppbundna mot Nimrods, och rustade för att kväsa sina fiender en gång för alla. Kung Djende protesterade nu, och Shaoshao lät slutligen genomföra sin statskupp, mördade kung Djende och drottningarna, och bemäktigade sig tronen genom att placera fem år gamla prins Akbuke på den som marionett. Bland andra illdåd lät han förslava hela byar att tjäna på galärerna, tog bondpigor och prinsessor, däribland Gawan Gongjaos tvillingdöttrar Waye och Uwana, som lustslavar, och beordrade massakern på Buwayo-ätten, som utsläcktes till siste man. Sedan följde Tarasharkrigets utdragna slutfas, där Shaoshao och Shugeli manövrerade flottor och arméer mot varandra i tidernas kraftmätning mellan två strategiska genier. Denna episod har för eftervärlden blivit otroligt berömd, tillochmed överskuggande Nimrods av Kao slutliga fall i Pärlemorstaden, men detaljerna är många och komplexa och återberättas i oräkneliga versioner. Shaoshao vann flera slag och drev Shugelis allians till desperationens rand, men det vände i Slaget om de blå pelarna, där melusinerna Thelesso och Uyale ledde Shugelis mannar i en attack som förstörde merparten av Natthärjarnas flotta med ebhronitisk vildeld, varefter Talamdus arméer var avsevärt försvagade och hastigt drevs tillbaka på land och till sjöss. Det berättas i vissa versioner att Shaoshao vid denna tid sände bud till Nimrod, som ännu höll ut, och föreslog en ohelig allians mot både Shugeli och Oritons furstar. Tarasharen tackade nej, med profetian att Talamdu nu skulle brinna till sist, och att det fick bli tarasharernas slutliga hämnd på Arkipelagen.
Nimrod av Kao blev sannspådd; när fientliga arméer närmade sig Talamdu retirerade Shaoshao med sina elittrupper, och lämnade Koku av Togon att skydda staden. Denne lät istället plundra den, något som fort gick överstyr när grupper av stadsbor organiserade sig till motvärn, och slutade i ett blodbad utan dess like när lokala stamkrigare förgäves ingrep till stadsbornas och stadens försvar. Fullständigt kaos bröt ut, men i det fanns enligt legenderna ett kontrollerat, destruktivt vansinne som aldrig riktigt kunnat förklaras. Somliga menar att Shaoshao orkestrerade alltihop i lömsk hämndlystnad, andra att mörkare, äldre krafter låg bakom (i detta sammanhang brukar ofta påpekas att Talamdu-skallen försvann spårlöst denna natt, och aldrig någonsin upphittades). I vilket fall var ödeläggelsen utan dess like; när Shugelis styrkor slutligen nådde fram återstod av det väldiga Talamdu bara likhögar, avskräde och rykande ruiner. Det krigshärjade riket bröt fort samman igen trots Shugelis försök att hålla samman det, och Talamdu-rikets saga ändades i ett inferno där Shaoshao i princip reducerats till en marginal figur, med endast ett flyktigt grepp om situationen. Själv dog han i strid på sitt regalskepp, enligt somliga versioner i självmord ihop med sin avfälliga Maharathaïm-älskarinna, Duande, enligt andra i ett brinnande inferno efter en duell mot Gwangu. En ytterligare version gör istället gällande att hans sista strid stod mot Mandagor Gongjao, som hade dödats om det inte vore för Thelesso, som drog ned Shaoshao dor Aman i djupet, till melusinernas dunkla land.
Enligt den konventionella dateringen föll Nimrod av Kao bara dagar senare, men hann nås av nyheten om Talamdus öde, och gå tillfreds i sin grav.