Dräktskick i Stora arkipelagen - helmgast/drangopedia GitHub Wiki
author: Lycan created_at: '2012-10-02T21:13:04Z' id: Dräktskick i Stora arkipelagen links: category:
- Bakgrundsinformation
- Dräktskick mention:
- Awane
- Garandor
- Harakeke
- Jarma
- Lohemo
- Moran
- Mumbusi
- 'Ok''oaru'
- Oriton
- Phunguwe
- Sabrisk dräkt i Stora Arkipelagen
- Toetoe
- Västlanden title: Dräktskick i Stora arkipelagen
Awane har en rik dräktkultur med väldigt stor lokal variation, i synnerhet på Oriton och Lohemo, ett resultat av millennier av kulturblandningar och främmande influenser. Speciellt i Garandor är detta uppenbart, där kulturströmningarna är så många och varierade att det i princip är omöjligt att på något sätt uttala sig generaliserande om ett dräktmode. De tydligaste gemensamma dragen finner man hos landsbygdsbefolkningen på stora men rurala öar som Moran och Jarma, medan många småöar har mer eller mindre unika dräkttraditioner. Det råder dock gemensamma förutsättningar för de flesta av awanes öar i avseende på vilka material som står till buds; övervägande bomull och ylle. Linne-liknande tyger förekommer på sydliga öar där det växer harakeke-gräs, medan siden är en lyxvara som framställs här och var men i hög grad importeras från Västlanden. Läder, pälsar och tagel är ovanligt, i synnerhet på grund av värmen, men stövlar, skor, bälten och remmar görs ibland av ödle- och delfinskinn. Fågelfjädrar förekommer ibland som utsmyckningar, men är mycket vanligare hos Ok'oaru.
Hana är ett phunguweplagg som är vanligt bland folk i Oritons och Lohemos mer rurala områden. Hana består av en stor, fladdrig skjorta i ett tunt bomullstyg med mycket vida ärmar och stor halslinning. Oftast bärs den över andra plagg. Det är vanligt att man, om man har råd, färgar sin hana med dyra pigment i speciella mönster som en tydlig statusmarkör.
Kamaro påminner om de kaftanartade plagg som finns över hela Mundana. Den awaniska kamaron är fotsid, framknäppt och har långa, snäva ärmar och rund krage. Vissa awane-krigare bär en speciell kamaro som är sydd i ett tjockare tyg och öppen framtill.
Dhasinje är ett lite udda plagg som endast består av ett stort rektangulärt tygstycke. Det förekommer primärt i rikare familjer, och ska helst vara gjort i finaste sidentyg och färgat i klara, vackra färger. Dhasinjen fästs sedan om kroppen på olika sätt medels spännen, skärp och knutar. Olika sätt att sätta upp dräkten har olika namn och helt olika kulturella konnotationer. Meshene-knytningen är exempelvis tydligt kvinnligt, kräver flera sorters spännen och skärp, och ser mest ut som en klänning när man är klar. Jalwa-knytningen är mer bylsig och unisex och bildar både kaftan och kjol. Vissa knytningar, som wansha (som lämnar bärarens ena sida naken) är tämligen ekivoka och inte helt lämpade för alla sammanhang.
Mana'sinje är en mindre version av dhasinje, som aldrig går längre ner än armbågarna. Den används primärt som ytterligare utsmycknad av välbärgat folk, och kan vikas och ordnas i hundratals olika varianter. Bland Oritons högsta ätter finns hela system av mana'sinje-vikningar som kommunicerar bärarens uppsåt, humör och läggning till de som vet vad de ska leta efter.
Gomon bärs flitigt av bönder och herdar, och på senare år även köpmän och sjömän på större fartyg. Den är en toppig, konisk mössa som känns igen på att toppen på mössan alltid är vinklad framåt.
Inmala är ett par extremt säckiga byxor, gjorda av väldiga mängder tyg, som förekommit väldigt länge i den oriton-lohemiska dräkten. De bärs i alla samhällskikt och görs i många olika material. Oftast har man dem nedstoppade i ett par stövlar.
De yttre öarna har historiskt varit (och är fortfarande) mycket mer isolerade än resten av arkipelagen. Detta beror mycket på deras avlägsna placering, de yttre öarna är en av Mundanas mest otillgängliga platser som fortfarande är bebodd. Mycket av ok'oarus dräkter tros (som mycket annat på de yttre öarna) härstamma från phunguwe, och deras kulturella isolering har gjort att de inte förändrats mycket annat än att ha anpassats till den speciella kultur som vuxit fram på ok'oarus öar; primärt har phunguweplaggen anpassats till de textilier som finns tillgänliga på de yttre öarna.
Särskilt två växter används för textilframställning hos ok'oaru. Den första är harakeke, ett gräs som mångt om mycket påminner om lin, harakekelinne framställs också mycket riktigt på liknande sätt som vanligt linne. Den andra är toetoe som är en härdig strandväxt vilkas långa, breda blad vävs ihop till en flätad matta som är mycket seg. Toetoemattor används till bälten, kjolar, korgar och mycket annat.
Också värt att notera med ok'oarus dräkter är att ok'oaru inte alls skambelägger nakenhet. Är det varmt ute är det helt acceptabelt att helt sonika gå naken (även om männen av praktiska själ oftast bär någon slags ländkläde eller penisfodral). Öarnas placering i den yttersta södern gör dock att det sällan är så varmt att man går helt naken, och ok'oaru är ofta ordentligt påbylsade.
Twan-akka är ett plagg reserverat för hövdingar, schamaner och kungar. Det är ett långt, rockliknande överplagg som sys av mumbusipälsar. Det går åt väldigt många mumbusi för att färdigställa en enda twan-akka, och då mumbusin är så svårjagad kräver tillverkandet av twan-akkan stora resurser. Mumbusin har en mycket speciell päls som går i en skimrande lila nyans som är så mörk att den nästan är svart. Genom pälsen löper silverne ränder som påminner om någon gammaldags runskrift.
Tuata används av både män och kvinnor och är något av ett standardplagg för de flesta ok'oaru (notera dock att man aldrig jagar i tuata, krigare bär heller aldrig tuata när de är i tjänst). Den är en enkel, vid kjol av toetoe som ofta målas med jordpigment.
Pake är ett plagg som är framtaget specifikt för att bäras i monsuntid. Det består av en toetoeponcho som förstärkts med det grövsta harakekelinnet och vävts ihop grundligt med en särskild tråd. Den snörs sedan ordentligt om livet och stänger ute både vind och väta.
Amilo är betydligt varmare än
Utförlig text om kolonialsabrernas dräktskick finns här