De_Himlabenådade_Elefanterna - helmgast/drangopedia GitHub Wiki
author: Ymir created_at: '2014-07-16T02:11:04Z' id: De himlabenådade elefanterna links: category:
- Djur
- Elitförband
- Garden
- Västlandens krigsmakt mention:
- Alkarzan
- Daval
- Första invasionen av Jargien
- Gondwa
- Mhîmens garden
- 'Omad Ûl-Shushan'
- Summag
- Tabbah
- Tredje ikonoklasmen title: De himlabenådade elefanterna
De himlabenådade elefanterna, Mhâma-uzul-Ibâ, är ett av Mhîmens garden, en militär styrka bestående av, för närvarande, 37 elefanter och deras skötare och förare, samt de krigare som slåss från deras ryggar. Omkring hälften av elefanterna är normalt stationerade i Tabbah, och hälften i Alkarzan, men på båda platserna används de framförallt för ceremoniella ändamål, såsom vakttjänst och parader. Detta beror främst på att Mhîmens egna trupper inte på ett sekel deltagit i ett öppet krig, men också på en medvetenhet hos hans strateger om att tiden egentligen sprungit ifrån elefanterna. De var en fruktad närvaro på den forna världens slagfält, när Mûhad och Edron slogs om herraväldet över västern, men taktiker för att besegra dem blev allt mer effektiva, och tillgången på elefanter allt sämre, tills det inte längre var lönsamt att stridsträna dem. Tillslut dog Summags elefanter ut helt, och krigselefanter blev ett mycket sällsynt fenomen i Västlanden.
Endast Mûhad behöll en liten styrka, som kom att korsas med Kejsarmammutar från Gondwa bortom Blodbergen. De gigantiska avkommorna av denna förening trampade självaste Davals gator i den Första invasionen av Jargien. Elefanterna i Mhâma-uzul-Ibâ har krympt sedan dess, men de är fortfarande större än Summag-elefanterna en gång var, och med kejsarmammutarnas unika vita färg och väldiga betar. Elefanternas status är oerhörd, trots att de nu levande exemplaren aldrig varit i strid (det enda undantaget är den nu uråldrige Jahan Gûr, som trampade igenom folkmassor under 4333 års upplopp i Alkarzan). Varje elefant är oerhört väl vårdad och försedd med det bästa av rustning, remmar och tyger, smyckad med tatueringar och hedrad med ett mäktigt namn. Det är delvis på grund av denna status som elefantgardets befälhavare, Omad Ûl-Shushan skulle dra sig för att skicka elefanterna i strid. De kan inte leva upp till sitt rykte, och förlusten av en enda elefant vore enormt kostsam, både ekonomiskt och moraliskt. Samtidigt är det förstås så, att potentiella motståndare inte har sett elefanter i krig på hundratals år, så det är mycket svårt att säga hur effektiva De himlabenådade elefanterna faktiskt hade kunnat vara. Möjligen hade de kunnat skingra arméer trots allt, som deras förfäder gjorde i forntiden?