Alariel Stålvinge - helmgast/drangopedia GitHub Wiki
author: Lycan created_at: '2012-09-28T14:31:52Z' id: Alariel Stålvinge links: category:
- Dödsbesvärjare
- Hädangångna
- Hämndlystna
- Inte alla indianer i kanoten
- Lischar
- Mardrömsbränsle
- Past the moral event horizon
- Plågor
- Rebeller
- Sadister
- Sanarialver
- Schamaner
- 'Tia''shi Tarivei'
- Ärkemagiker mention:
- Avgrunden
- Dazhûrs rit
- Drunok
- Första Snön
- Ishan
- Kumbanigash den Svarte
- Lart den Kyske
- Liljans garde
- Liljans råd
- Nicoz Mehzinor
- Rekhem
- Sir Pindon
- Teveletion Järnhand
- Thizara
- 'Tia''shi Tarivei'
- Udanars krona
- Vita döden title: Alariel Stålvinge
Alariel var en ambitiös, begåvad och intelligent sanarialv, en gång Liljans gardes befälhavare, och allt igenom sin karriär som avfällig, mordisk psykopat skulle han hata Liljegardister mest av alla. Alariel var redan i unga år i mångt och mycket en vapendragare och praktiskt taget blodsbroder åt den karismatiske Teveletion, delande samma visioner och ambitioner. Tillsammans lyckades de gravt provocera Liljans råd, bannlystes från Sunari och gick sin egen väg, fyllda av hämndlystnad. Men medan Teveletion aldrig gav upp sina drömmar om något större, ett konstruktivt syfte för Tia'shi Tarivei, tyckte Alariel att hämnd var konstruktivt nog, och hängav sig åt ett långsamt fall ned i vansinne. Han var den mest sadistiske och hänsynslöse i en sadistisk och hänsynslös organisation, och sedan han gjort sig tilll lisch tycktes han vältra sig i sin sanna odödlighet, och se sig som en varelse höjd över andra alver, bräckliga väsen som patetiskt tydde sig till en falsk odödlighet som bara drev dem i fördärvet. Han hängav sig åt att ytterligare förbättra sin odöda kropp, och Teveletion försåg honom vid någon punkt med groteska stålvingar som kunde bära honom genom luften. Alariel hade blivit ett hån mot allt som Liljans råd stod för, och var högst belåten med det; med genomförandet av Dazhûrs rit tillfogade han och hans vänner Sanarialliansen ett svårt slag, och Teveletion tyckte att detta fick vara tillräckligt, och att det var hög tid för Tia'shi Tarivei att eftersträva mer meningsfulla mål. Alariel höll inte med, och stödd av Rekhem bröt han med Teveletion och gick sin egen väg, uppfylld av sällssynt väl befogad hybris. Alariel hade funnit och lagt vantarna på Udanars krona, en artefakt som lät honom identifiera alla varelsers sanna namn, och prövade sin nya makt i ett försök att ödelägga Drunok.
Det ska sägas till Alariels försvar att han lyckades ganska väl; Vita döden spred sig som en löpeld och dödade tusentals innan drunokierna lyckades begränsa spridningen, och trots Drunoks alla andra problem framstod Tia'shi Tarivei och Rekhem nu som de mest angelägna. Kumbanigash den Svarte, Lart den Kyske och Nicoz Mehzinor ledde en expedition för att besegra Rekhem, men det hela tjänade också som en avledande manöver mot Alariel, som förskansat sig i dödsriket, redo att komma till Rekhems hjälp. Thizara, Ishan, Första Snön och Sir Pindon gjorde det omöjliga, tog sig ned i självaste dödsriket och besegrade Alariel på hemmaplan. Ishans svärd högg hans vandöda kropp i bitar, och Thizara inte bara slungade hans själ mot Avgrunden, utan fångade den och utsläckte den för alltid.