Alaisina - helmgast/drangopedia GitHub Wiki

author: Lycan created_at: '2012-09-21T09:02:39Z' id: Alaisina links: category:

De vita svalorna på berget Vostram
Scenario mention:
Beatrix
Blancheflor
Castellosa
Juliana
Mirella title: Alaisina

Bakgrund

Du har alltid haft en förbannad otur. Dina lärare har klagat på din bristande disciplin, dina föräldrar på din svaga karaktär, din släkt på din frånvaro av lojalitet, men själv vet du att det bara handlar om otur.

Visserligen har du en tendens att provocera, att försätta dig själv i trångmål och handla aningen impulsivt. Men det är ändå knappast så att detta kan sägas vara ditt fel.

Ibland tänker du att du helt enkelt är ansvarstagande. När det verkade finnas oegentligheter i prokuratorns bokföring kände du att det var din plikt som en hederlig jargier att undersöka. När prelaten smög omkring nattetid i tempellkällaren var du bara tvungen att reda på vad som hände. En gång berättade en stallpojke för dig om det osedliga etablissemanget Guldmärren, och det var självklart för dig att du smet ut på natten för att ta reda på vad det var för något. Det gick sällan en vecka utan att den ena eller andra händelsen som du fick bannor för.

Slutligen blev det för mycket. Såhär i efterhand kanske det inte var någon särskilt bra idé att spetsa det heliga vinet. Din familj och familjens prelat enades om att du inte kunde lämnas obevakad och att ett giftermål knappast skulle räcka för att tygla dina ogudaktiga drifter. I omvärldens ögon fanns det bara en sak att göra; kloster. Ett avlägset, isolerat kloster.

Du kände rädsla inför klostervistelsen, när du steg på karavanen mot Vostram upplevde du det som att dit liv tog slut. Nu blev det kanske inte riktigt så hemskt som du hade tänkt dig. Under färden över Tarkas lärde du känna några av dina färdkamrater närmare, och tillsammans med den märkliga Mirella upplevde ni Den Stora Händelsen.

Dessa händelser har gjort klosterlivet uthärdligt, men berget Vostram är fortfarande en fruktansvärd plats. Det enda som skänker dig någon glädje är den krets av vänner som du lärde känna på resan till klostret och dina otillåtna exkursioner, både inom och utanför klostrets murar. För det mesta försmäktar du i tristess och leda.

Gran Vostram är genomkorsat av tunnlar i den mjuka sandstenen. Dessa har du utforskat väl och känner till minst en väg ut ur klostret. Detta har du dock inte berättat för någon och det är väldigt förbjudet att lämna klostret utan tillåtelse.

Under förförra natten hörde du märkliga, svaga, hårda strupskrin. Du har ännu inte hunnit berätta det för någon och du vågar inte berätta det för någon annan än dina vänner eftersom du hörde ljuden när du smög omkring i klostrets alla okända tunnlar om natten. En högst förbjuden aktivitet.

Personlighet

Du är en orolig själ. Du har ofta svårt att koncentrera dig på saker som sysslor och bön och dina tankar rusar ofta iväg till mer spännande saker. De allra flesta situationer är du missnöjd med och ditt inre tankeliv präglas allt som oftast av planer och fundering kring vad du ska företa dig för att göra ditt liv intressantare.

Det som är intressant är ofta riskabelt, eller rentutav farligt, något dina vänner inte är sena att kritisera dig för. Du brukar dock anstränga dig för att inte dra in någon ovillig person i dina aktiviteter. Generellt anstränger du dig för att vara en respektfull och trogen vän, även om din äventyrslysta ibland tar överhanden och du glömmer bort dig.

Relationer

Din bästa vän är syster Mirella, hon är alltid vänlig mot dig och är den enda som kan tänka sig att bryta mot klostrets regler för att utforska hemliga rum och närbelägna ruiner. Ibland upplever du att du inte riktigt känner henne, att hon är lite tystlåten och sluten mot dig. Detta kan göra att du ibland undviker hennes sällskap. När de andra fortfarande var skeptiska till den märkliga flickan kände du igen något av dig själv i henne och tog henne under dina vingar. Du har hög respekt för Mirellas integritet och stolthet och vet att hon aldrig skulle ljuga eller förhärliga sig själv. Sådant kan du uppskatta betydligt mer än social frimodighet och glättig, spelad vänskap.

Syster Blancheflor är en svår nöt att knäcka. Hon backar ofta upp dig när du (inför dina vänner) klagar på sura klosterkärringar och hårda regler och propagerar gärna för ett öppnare och mer tillåtande klimat på klostret. Däremot har hon, så vitt du vet, aldrig brutit mot en regel, och kritiserar dig ofta för din oförsiktighet. Du har uppfattat detta mer som ett uttryck för hennes oro än som ett fördömande, men det kan ändå göra dig irriterad.

Den du har svårast för av de som ingår i ert lilla gäng är den ilskna Beatrix. Inledningsvis antog du att hon skulle förstå din situation, hon skickades i kloster på grund av sin krigiska läggning, och är alltså liksom du i klostret för att "skyddas" från menliga influenser och grunda en sund gudstro och ett propert beteende. När du försökt prata om detta med Beatrix har hon snäst något om att inte jämföra dina "fjolliga utsvävningar" med hennes otacksamma värv.

Den sista överlevande medlemmen i gruppen, syster Juliana, är på ytan den som kanske är mest olik dig. Hon är nogrann med att följa klostrets regler och verkar ha för avsikt att stanna där och så småningom stiga i graderna. Tvärt om vad många fördomsfullt antar om dig har du dock inga problem med detta. Du har all respekt för Juliana och hennes livsval och kan rent utav beundra hennes målmedvetna och övertygade strävan att vara en i Daaks ögon god människa, att göra ett viktigt jobb för människorna på jorden. Dock kanske ni inte alltid har sådär jättemycket att prata om, men ni har en ömsesidig respekt som ligger till grund för en vänskap som går betydligt djupare än vad man först kan anta.

Du saknar Castellosa så det gör ont. Hon var din vän, din förtrogna. Hon såg aldrig på dig med fördömelse i blicken, hon hade alltid respekt för dina egenheter, och gjorde det alltid väldigt tydligt att hon älskade dig för den du var. Med Castellosa var det aldrig komplicerat, ni hade alltid något att prata om, tiden ni hade för er själva var nästan perfekt, det enda ytterligare du hade att önska var att det skulle funnits mer av den. Er natt tillsammans var magisk. Det känns så orättvist och obegripligt att hon hängt sig.