Surgugs död - bjornbm/bord GitHub Wiki

Han hade litat på främlingarna. Den som kallade sig Cymbirr och talade med konstig brytning hade sagt att han var Surgugs vän, hade lovat Surgug skatter och mat. Surgug litade på Cymbirr, tyckte att han var ståtlig med sin rustning, sitt svärd, och sin sköld, trodde att han kanske ville vara deras kung.

Men när de tre främlingarna ställer sig kring Surgug och lägger händerna på sina vapen förstår Surgug att Cymbirr var falsk, att allt han hade sagt var lögner.

Blodet rusar i Surgug, paniken väller upp inom honom när han inser vad som är på väg att hända, att de han litat på och hjälpt strax kommer att sticka deras vassa vapen i hans lilla kropp och spilla hans blod och inälvor över det kalla stengolvet.

Han inser att en desperat flykt är hans enda chans att överleva. Han är mindre än dom, kanske kan han slinka mellan deras ben, kanske gömma sig i mörkret bakom den där statyn som står på sniskan. Han söker en öppning i ringan av jättar och blankt stål som sluter sig kring honom, men deras fördömda facklor bländar honom och blodet susar i hans öron.

Surgug darrar av ångest och skräck, vill be för sitt liv men får inte ur sig ett ord. Han tror han ser en öppning, en glipa mellan de blodtörstiga jättarna och deras vapen. Han tar sin chans men han är inte snabb nog. Surgug känner hur kallt vasst stål skär in i hans rygg och sedan hur en klinga öppnar hans buk. Har ger ifrån ett sista sorgligt gurglande läte medan hans varma blod plaskar på hans bara fötter.