Att finna en helgedom som kan lyfta Bryvens förbannelse samt att återbörda sierskan Grisweldas förlorade bägare som stulits av de så kallade Gralvättarna.

• Barbaren Turak med
  • följeslagaren Bryven.
• Äventyraren Tyrax den hese med
  • följeslagaren Trisbella (vila i frid).

Fann Gralvättarnas grotta. Gral och dödskalle klottrade vid ingången. Stormade och dräpte krypskyttarna som vaktade ingången.

Följde en mindre nyttjad grottgång rakt fram istället för att följa vättespåren som ledde åt höger. Två rocka-liknande varelser svepte plötsligt ner från skuggorna bland stalktiterna mot fackelbärarna Bryven och Trisbella. Turak, som var den ende som uppmärksammade monstren lyckades försvara Bryven medan Trisbella dog omedelbart. Varelserna jagades ned och Trisbellas kropp brändes på bål på en klippavsats ovanför grottans ingång. Under begravningen sågs en flock vargar lämna grottan.

Tillbaka i grottan anfölls de av tre vargar som kom ur den högra gången. Efter att ha dräpt vargarna, som bar koppel och hade benbitar inknutna i pälsen, fortsatte de rakt fram och fann på en avsatts den förirrade och livrädda talande björnen Tomas.

De fortsatte över en underjordisk bäck och kom till en hög med skräp och en låst dörr. Medan Turak dyrkade upp dörren rotade Tyrax i skräphögen och störde några ormar som smärtsamt kramade om hans ben men i övrigt snabbt dräptes.

Turak hörde en röst på andra sidan dörren beklaga sig över sin förlorade gral och rusade in ruskade om den förargade vätten. Hennes tama apa såg inte på detta med blida ögon och gav sig genast på Turak som var på håret att fällas i den korta men intensiva strid som utbröt. Tre vättar till anslöt sig till striden men flydde när de såg att både deras ledare och hennes apan dräpt. Tyrax jagade efter dem och fällde dem med svärd och pilar.

Efter att ha plåstrat om Turak, vilat upp sig och plundrat vättarnas tillhåll så korsade de en underjordisk flod på vättarnas flotte. På andra sidan floden fanns en stor grottsal och vargarnas numera tomma lya. I en nisch fann de en staty av den glömda gudinnan Balatu. Turak och Bryven brännde varsin fackla i offerskålen statyn håller. Förbannelsen Bryven ådrog sig i Thracien lyftes.

De fortsatte framåt och kom ut ur ”den högra gången” de undvikit tidigare och tog sig ut ur grottan. De förde med sig Tomas till hans husbonde Roshan, ”Gröna dungens väktare”, som var mycket tacksam och bjöd på mat och lät dem vila upp sig i hans stuga. Medan de var där gengäldade han deras tjänst genom att delge dem ett urval av hans ämbetes hemligheter.