Se även:

• Magikern Tims krönika från spelmötet

---

Här följer lite tankar om mötet – med smärre spoilers – skrivet av spelledaren till spelarna.

Vi hade ett roligt spelmöte med mycket ”diplomati” och förvecklingar.

Jag tyckte det gick med rask fart i början och tänkte att ni rentav kanske hinner rensa ut källaren innan kl 20. Ni hittade tunnorna nästan på en gång och blev även ledda till biblioteket och magiboken tidigt genom en slump (mer om det nedan)!

Tims magi fick inte riktigt skina det här spelmötet. Oddsen att ingen att de fyra vättarna skulle somna där vid andra försöket var en 1 mot 255 (0.4 %) så jäklar vilken otur! Jag måste dock säga att det kanske var tur att Tim inte lyckades söva Mudagog vid första försöket, för utan Mudagog som la band på dem är det möjligt att de gett sig på Tim och huggit ner honom genast (eller flytt). Mudagog ville ju inte döda Tim, vilket är varför han inte lät sina fränder ränna sina knivar igenom honom. Han hoppades att han skulle kunna klubba Tim till lydnad, men Tim var för envis (för sitt eget bästa?).

Nu när Tim tänker att det finns värde i att inte vara för ensidig kan det vara värt att påminna att arketyperna egentligen varken är särskilt hårda, eller ”för livet”. Om ”magikern” Tim till exempel skulle välja att öka KRP så är han ju faktisk precis lika god krigare som en färsk ”krigare”. Förvisso utan rustning men det tror jag att han har råd att köpa nu (och det finns inga begränsningar relaterade till rustningar och magi att oroa sig för). Motsvarande gäller för UTS även om följeslagare inte kan köpas för pengar.

Jag tvekade och velade en del, som påpekats tidigare (tack!) och som jag försöker bli bättre på (att inte göra). En del av anledningarna är att jag vill att det ska kännas rättvist och rimligt. Kanske är det lite onödigt när ni spelare ändå har begränsad information och antagligen har svårt att bedöma om det gick rätt till eller inte, men det känns bra. Priset är att jag tvekar och/eller velar lite när det är oklart vad som är rimligt/rättvist. Exempel:

1. Språk: Det var ju rimligt att Mudagog svarade er på riksmål eftersom det var språket ni ropade på, så jag skulle förstås ha väntat med att etablera vättetunga (och Tims kunnande av det) tills Mudagog började prata med sina fränder. Som det blev nu skapade jag istället förvirring om vilket språk som talades.

2. Insparkningen av dörren till biblioteket (av Marionetten): Här velade jag också en del om vad som verkade rimligast och det tog en tags fundering för mig. Jag kanske helt enkelt borde ha bett om en paus istället för att vela fram och tillbaka. I slutändan bestämde jag att det rimliga var att Mudagog beslöt sig för att ta det säkra före det osäkra och smita iväg. Han övergav sina sovande vänner (som han inte visste levde) och stängde dörren till biblioteket för att inte Xurukk skulle lägga näsan i blöt.

   (Angående lönndörren så tänkte jag att Mudagog stängde den medan Tim och han läste, ifall att Xurukk skulle dyka upp. I så fall skulle han ”gömma” boken genom att slänga upp den på en hylla. Men antagligen så tänkte jag det bara med missade att säga att han stängde dörren. Hade ju ingen reell påverkan eftersom Tim redan kände till dörren, men det blev lite veligt igen.)

3. Ohyrebesvärjelsen som Mudagog använde. Så här var den tänkt:

   Skalbaggar, tusenfotingar och annan ohyra kryper i tusental ut ur springor och vrår och svärmar över fiender nära ”källan” i HVD rundor. Dessa fiender tar 1 i skada per runda och måste pröva HVD för att inte bli desorienterade.

   Tim var ju nästan död efter första rundan i ohyran och nu velade jag lite. Jag har inget emot att en karaktär dör p g a hens misstag eller otur, sånt är livet liksom, men jag ville inte ha ihjäl en erfaren karaktär på grund av ett misstag eller en orimlig tolkning från min sida.

   Min första tanke var att svärmen följde Tim och skulle ta hans sista KP. Men sedan bedömde jag att eftersom Tim rusade på så bör han kunna ta sig bortom nära avstånd på ett drag – och så fick det bli till sist. Det jag glömde bort var desorienteringen så Tim borde ha behövt pröva HVD för fortsätta springa i rätt riktning (något han hade 70 % chans att lyckas med så troligtvis hade det gått som det gjorde ändå).

   Om Tim förlorat sin sista KP där hade han haft 44 % chans att överleva just då, men risken finns att det sett annorlunda ut efteråt och att han inte kunnat räddas.

   Ändå ganska kul att den store stolte magikern Tim var en hårsmån från att bli dräpt av en enda vätte. :D

Det var ju trångt i korridorerna så egentligen borde Tims marionett inte kunnat ta sig förbi Goren och attackera vättekrigaren. Och en attack till från vätten hade ju kunnat bli Gorens död! (Fast det var också dags för ett moralslag för vätten så 50 % chans att han hade flytt.)

Jag glömde också där att korta vapen hade fördel i korridorerna, men den enda attacken med korta vapen i korridoren var den av marionetten (som redan hade fördel tack vare drycken).

Jag glömde bort att nämna regeln för/fördelarna med att välja en ledare igen.

Här kommer lite fler och kanske större spoilers, inget som jag som spelledare tycker är problematisk men om insikter i mekaniken förstör mystiken för er så kanske ni inte vill läsa vidare.

Det jag tyckte var intressantast igår var att händelserna drevs nästan helt och hållet av två saker: er spelare handlingar (förstås) och en slumpmötestabell. Och jag tyckte det blev riktigt bra! (Förutom velandet.)

Slumpmötesprotokollet är normalt att jag slår en T6 varje gång jag tycker att det har gått en stund i spelvärlden, eller om ni gör något högljutt eller jag tycker ni raljerar/diskuterar för högljutt. På en 6:a så slår jag på en mötestabell för att se vad som händer eller vad ni stöter på. Avstånd och motpartens inställning till er kan också bero på slump. Det blev totalt 5 slumpmöten under kvällen:

1. Första slumpmötet (6:an) inträffade direkt när ni klev ner för trappan. Ett slag på mötestabellen bestämde att det var ett skrik (en förvarning).

2. Nästa ”möte” (6:a) kom redan från nästa slag: skalbaggarna från spindelvävsrummet. Det var inte meningen att de skulle bo där utan hade kunnat svärma var/när som helst.

3. Tredje mötet var när ni var vid bassängen. Mötestabellen bestämde att det var vätte-shamanen Mudagog med sina trogna följare. Det finns förstås oftast en tanke bakom de olika möjliga mötena på mötestabellen. Mudagog var inte helt nöjd med vättarnas ledare (Xurukk) och hade sin egen agenda som innefattade att lära sig mer magi från boken han hittat och förstått var speciell men som han inte kunde tolka på egen hand. När Tim var så rak om att han sökte böcker beslöt Mudagog att inte slå larm och istället försöka utnyttja situation.

4. Fjärde ”mötet” var tillbaka vid bassängen när det höll på att hetta till. Då sa mötestabellen att det var röster som hördes, på långt håll så att ni hann dämpa er. Ett tärningslag avgjorde att det var Xurukk med följeslagare och ett annat att de svängde in i vinkällaren istället för att fortsätta mot bassängen (men det visste inte ni och Mudagog då. Hade det inte blivit ett slumpmöte känns det som det troligtvis istället utbrutit strid mellan er och Mudagogs gäng där och då.

5. Femte slumpmötet kom i uppståndelsen efter Mudagogs insektssvärm; då det blev Xurukk med anhang igen. När Mudagog såg/hörde dem bestämde han sig för att det var bäst att hålla sig undan för att kunna förneka samröre med er (men han hade troligtvis tagit till flykten oavsett när han såg att Tim inte längre var ensam).

Jag tyckte att det blev en bra historia trots att slumpen styrde, och det var spännande och roligt för mig som spelledare att inte heller veta vad som skulle hända och få bli överraskad med er spelare!

Jag har velat skriva en sådan här post mortem efter tidigare spelmöten med, för min egen del (spelledandet är en lärande process för mig) och för er spelares del (ifall att ni tycker det är intressant att veta lite vad som händer bakom kulissen eller varför det händer, men ni får lika gärna skita fullständigt i det om det enda intressanta för er är upplevelsen i ögonblicket vid bordet). Det har dock inte blivit av tidigare (vissa saker har jag nämnt eller tagit upp till diskussion i Messenger men mycket har förblivit oskrivet) men nu hade jag tid att ta tag i det.

Jag hoppas fortfarande kunna skriva ihop något beständigt om de tidigare mötenas lärdomar med, men minnena från dem lika klara i minnet och blir inte klarare med tiden.

Jag skulle också vilja skriva krönikor om vad som hände ur karaktärernas synvinkel, som de som skrevs för vårens äventyrande. Dessa kan vara kortfattade och torra eller mer ”skönlitterära” beroende på ork och lust. Det allra bästa vore om spelare ville skriva dessa, i alla fall ibland. Det skulle ju om inte annat vara mer sannolikt att det blev av!