Andra expeditionen till Thracien (del 1).

• Barbaren Turak med
  • följeslagaren Bryven.
• Nekromantikern Tim med
  • livvakten (hyrsvärdet) Elas.
• Krigaren Tomo med
  • specialisten Gero.
• Äventyraren Corin med
  • följeslagaren Pafina och
  • följeslagaren Elmas (vila i frid).

Gruppen återvände till den låga svarta byggnaden söderifrån, utan vägvisaren Ralocan den här gången (Tim mindes vägen). Gero sändes i förväg för att spana och stötte på stamfolkets vaktpatrull. Det utbröt strid framför ingången till byggnaden. Alla vakterna nedgjordes utom en som flydde in i byggnaden, och Elmas blev sårad.

Gruppen gick in byggnaden och nedför en smal trappa och kom till en t-formad hängbro genom en grottsal. Turak hade hört att hängbroarna var opålitliga och efter mycket debatt bestämdes att en otålig Elmas skulle leda vägen över bron, tätt följd av Turak och ihopknutna med rep med resten av gruppen. Knappt halvägs över bron klev en välrustad stamkrigare ut i korridormynningen på motsatt sida bron och fällde Elmas med ett välriktat spjutkast. Elmas fackla föll ned och slocknade i vatten under dem. Turak skar av repet som förband dem och rusade fram till krigaren som snart var svårt skadad och tog till flykten in i mörkret. Turak han dock ikapp och klubbade ihjäl henom. Elmas förblödde där på bron och Corin och Pafina beslutade sig att vända om och ta med sig hans kropp för en värdig begravning. De andra följde efter Turak och fann sig i en bredare korridor som sträckte sig till höger och vänster, och med en dörr mitt framför dem.

De öppnade dörren och fann där ett cirkulärt rum med två krigare till, två präster, en stor funt på staplade dödskallar i mitten, och ett högt draperi i bortre änden. Tim sövde alla fienderna med en besvärjelse och halsar skars av. En av prästerna sparades dock till utfrågning. Under utfrågningen slet Turak ned draperiet och blottade en staty av svart sten föreställande en smal och sorgsen men vacker man klädd i en kåpa. Till ögon hade den stora gula ädelstenar och alla som såg hans ansikte blev som förstenade, förutom Tim och den bundne Prästen. Prästen slet sig loss och brände Tim med isande magi innan han rusade mot dörren. Tim svarade (till prästens skräckblandade förtjusning?) med att animera de döda krigarna som fångade in prästen och dräpte honom.

Med de animerade krigarnas hjälp svepte Tim in statyn i draperiet igen och snart återfick hans vänner sin sans. De lämnade rummet och följde den breda korridoren till vänster där de bakom en bastant dörr stötte på en gigantisk grävling i sin stinkade lya. De valde efter en kort strid att lämna den aggressiva grävlingen ifred och återvände till det cirkulära rummet för att vila upp sig under vad den bedömde borde vara natten.

De reglade dörren med en kofot och fick två besök under natten. Först av djurfolk som lämnade dem ifred efter att ha konstaterat att dörren var reglad, och senare av en patrull stamfolk som till största delen sövdes och dräptes.