Fjärde expeditionen - bjornbm/bord GitHub Wiki
Femtonde veckan i Rikets år 785.
Att undersöka ryktet om att vättar siktats i en skogsdunge.
(Återberättat av äventyraren Valcan.)
Valcan och Tomo var båda ute efter lättförtjänta pengar och slog följe för att samla vätteöron vid den brända byn.
Då deras styrka inte låg i svärdets makt så valde Valcan att hyra in en bastant kvinna vid namn Garda som hyrsvärd och vägvisaren Elmas. Tomo som höll lite hårdare i sin pung gick noga igenom de hantlangare som hyrde ut sina tjänster och valde till sist tjänaren Arryn.
Resan till byn gick utan problem. De valde att övernatta på vägen för att kunna anlända innan solen stod mitt på himlen. Jaga vättar nattetid var inget de ville utsätta sig för.
Så fort de kom fram så upptäcktes en varelse hukandes vid den gamla brunnen som fanns mitt i den brända byns ruiner. Han satt och gottade sig med alla de härligheter som sniglade sig runt på de svala stenarna utan att upptäcka det följe som smög sig närmre. Valcan smög sig upp bakom varelsen och slog den medvetslös innan den hann reagera. Då Tomo talade Vättars tunga så var planen att få reda på mer information om Vättarna som härjade runt i området. Utfrågningstekniken Tomo använde var mer rättfram än lirkande, och vätten hade blivit av med båda öronen nästan innan frågorna började ställas. Efter knapphändig information beslutades det att avliva varelsen för att bege sig ned i den uttorkade brunnen.
Väl nere i brunnen så delade den sig åt två håll. Ena hållet innehöll vad man kunde anta avträde, och i detta fall även matförråd då det var fullt med sniglar som vättarna åt. Andra hållet delade sig snabbt i ett Y-kors och på golvet i den vänstra gången upptäcktes en fälla på golvet som kunde desarmerats med hjälp av en lång stav. När gruppen stannade upp för att diskutera sina möjligheter här nere i facklornas sken så hörde de att vättar var på ingång inifrån tunneln. Ett snabbt improviserat, och illa utfört, bakhåll planerades och snart så var striden ett faktum.
Spjutstick och svärdshugg utväxlades. Blod utgjutes och Tomo kastade in tjänaren Arryn som mänsklig sköld i smeten av vättar, men den stackars tjänaren hade turen med sig och kunde viftande och skrikande lägga benen på ryggen och springa hela vägen hem till sin fru. Med lite tur kunde Valcan och vägvisaren komma bakom gruppen med vättar och fälla en av dem och få resterande att ge upp. De bands för att möjligen användas i en utväxling mot guld och skatter men äventyraren Tomo hade fått smak för vätteblod och gav sig på de panikslagna fångarna med sin kniv. Denna gång för att samla både öron och slemmiga tungor. Deras liv avslutades av hyrsvärdet Garda innan alla fått genomlida samma behandling.
Äventyrarna fortsatte djupare in och skulle klättra ned för ett par uthuggna steg i berget när Valcan stör en huggorm som legat och vilat och får ett bett i benet som belöning. Det beslutas här att gruppen ska bege sig tillbaka i stället för att fortsätta. Bättre att få de mynt de tjänat ihop än att riskera allt. Dock så ser de innan de beger sig hemåt att det finns en gammal trädörr med ett snidat demonansikte därnere i underjorden. Det ser gammalt ut och inte som nånting vättarna skulle ha åstadkommit. Vad kan det betyda?
På väg upp upp ur brunnen lägger de dessutom märke till någon form av symbol målad i svart färg på undersidan av brunnens tak.